Dominica, Les Saintes och Guadeloupe

David och jag stannade kvar på Dominica i en vecka efter att Hanna hade åkt hem till Sverige. I Roseau bestämde vi oss för besöka Trafalgar Falls, en av de största turistattraktionerna på ön. Vi var lite oroliga att det skulle kännas som en turistfälla, men vi tog lokalbussen upp en dag när det inte var något kryssningsfartyg i hamnen och vi var nästan helt ensamna. Trafalgar Falls består av två vattenfall, det mindre kallas Mama fall och det större Pappa Fall. Vid foten av Papa fall kommer det ut varma källor. Vi klättrade upp till de värma källorna och satt i den 40 gradiga vattnet länge och njöt av utsikten. Vi klippte ihop en liten film om det som går att se längre ned,

På eftermiddagen lämnade vi Roseau och seglade norrut. Vi stannade två nätter på olika ställen längst kusten, innan vi till slut kastade ankar utanför Portsmouth i Prince Rupert Bay på nordvästra Dominica. Portsmouth vinner inga priser för vackraste stad, men det ligger bra om man ska vidare till Guadeloupe och även för att se norra Dominica. Vi tog lokalbussen igen, den här gången till östkusten, till en liten stad som heter Calibishe och ett område som heter Red Rocks. När vi hade sett Red Rocks ville vi till något som heter Chaudiere Pool. Det var dock lite svårare att ta sig dit med lokalbuss så vi började lifta. Den första bilen som stannade var ett franskt par som också skulle till Chaudier pool, sånt himla flyt! Efter en väldigt skumpig biltur, och några felåkningar lyckades vi hitta rätt stig. Efter 15 minuters promenad kom vi äntligen fram. Chaudiere Poom ligger i en flod, och efter ett litet vattenfall har det bildats en stor pool med höga klippor runt som man kan hoppa ifrån. Vi hoppade och badade ett tag innan vi åkte därifrån. Det franska paret bodde också i Portsmouth så vi fick skjuts hela vägen till båten. De kunde nästan ingen engelska så David fick briljera med sin franska och jag satt bredvid som ett jobbigt barn och sa: ”Vad sa dom? Fråga det här, säg det här.” Väldigt frustrerande när man inte kan kommunicera själv!

Dagen efter gick vi på en djungelpromenad. Vi hade läst om en hike som skulle ta ca 4 timmar och verkade relativt välmarkerad och enkel att hitta. Det vi inte tänkte på var att artikeln var skriven innan orkanen Maria hade dragit fram. Det började bra, men efter 45 minuter var stigen knappt synlig och vi vadade fram bland axelhöga växter. Stigen gick upp och upp, och flera gånger trodde vi att vi hade gått vilse. Men sen plötsligt såg vi en skylt som markerade att vi var på rätt väg och vi kom ut på en stor och välunderhållen stig. Som David sa: ”Det här är ju värsta motorvägen!” Tyvärr var det bara motorväg i ca 50 meter. De hade inte kommit längre än så med underhållande och efter det var det helt kört att fortsätta. Stigen försvann, det var brant nedför och både David och jag skar oss på armar, ben och händer av en vass vass-likande växt när vi försökte komma fram. Så vi åt lunch vid en parkbänk som stod utställd och njöt av utsikten innan vi gick tillbaka samma väg som vi kommit upp. Vi var helt slut när vi kom tillbaka till Portsmouth och det kändes som vi hade bråttats med djungeln och förlorat. Vi såg så mycket framemot att hoppa i vattnet och svalka av oss, men det som skulle bli vårt livs skönaste bad, slutade i det mest smärtsamma. Vi insåg varifrån ordspråket ”Strö salt i såren” kommer… Bada i saltvatten med rivsår över hela kroppen är inte skönt.

Dagen efter seglade vi vidare mot Guadeloupe och ögruppen Les Saintes. Les Saintes var väldigt gulligt, byn hade en samma känsla som en liten by på franska Rivieran. Vi låg på tre olika ställen och den sista natten var vi ensamma i en vik som heter Marigot.

Efter tre nätter på Les Saintes fortsatte vi upp mot Guadeloupes västkust. Det blåste mellan 10-14 m/s och det var relativt stora vågor, men för första gången på 1,5 månad hade vi vinden bakifrån så det var en riktigt behaglig segling!

Vi kom fram till viken Anse de Barque vid 16 och och upptäckte att vi verkligen inte var ensamma, men vi lyckades hitta en plats långt ut i viken. Guadeloupes västkust kan vara lite vanskligt för på vissa ställen blir det vind-acceleration vid östliga vindar vilket gör att det kommer byar med starkare vind nära land än vad det är en bit ut. Så det gäller att se till att ankaret har fastnat ordentligt och att man har ute ordentligt med kätting för att klara starka vindar.

När vi ätit middag ser vi hur vår grannbåt, en stor katamaran, som låg snett framför oss börjar glida bakåt och helt plötsligt ligger bakom oss. Deras ankare hade lossnat, och de började dragga (som det kallas på båtspråk). Som tur var var de ombord på båten och kunde snabbt sätta på motorn, ta upp ankaret och ankra om. Det är dock jobbigt att behöva göra det när det är mörkt och ont om plats.

Vi fortsatte upp till Pigeon island och snorklade dagen efter. Det var fantastisk snorkling med mycket fisk och vacker korall. Efter lunch åkte vi vidare upp till Deshaies på nordvästra Guadeloupe. Även här var det fullt med båtar och vi fick till slut en bra plats ganska långt ut i viken. Det blåste ännu mer här med byar på närmare 20 m/s, vilket såklart var som upplagt för action. Ett brittiskt äldre par i en 36 fots Sun Odessey började dragga snett framför oss. De var nära att krocka med oss och båten på deras andra sida. De hade dessutom jättemycket problem att få upp ankaret. Av någon anledning fick de inte igång sitt ankarspel så de försökte dra upp det för hand. Frun körde framåt (alldeles för fort) och mannen stod där fram och skrek och försökte få upp ankaret. Efter 30 minuter kom en person från en av de andra båtarna och hjälpte till, de fick tillslut igång ankarspelet och fick upp ankaret. De ankrade om, och fick bra fäste, men stackarna var helt förstörda efteråt. Mannen satt och flämtade framme i fören i 1 timme efteråt och de turades om att sitta ankarvakt hela natten.

Mathildas ankare är ett Bruce-ankare och väger 15 kg, vilket egentligen är för lite för en båt som väger 12 tons. Vi har dock 10 mm kätting som väger mycket vilket gör att de tillsammans funkar bra. När det blåser mycket, det är en porös/hård botten där ankaret har svårt att fästa eller när vi ligger trångt och vi inte kan ha ut så mycket kätting lägger vi två ankare. Vi kopplar på vårt andra 15 kgs Bruce-ankare plus två meter kätting framför det andra ankaret och slänger i båda. Sedan dyker vi alltid på vårt ankare för att kolla att det ligger fast ordentligt och inte traslat in sig i kättingen exempelvis. Vi använder även en app som heter Anchor watch Pro på nätterna som larmar om vi skulle börja dragga. Det gör att vi kan sova lugnt när det blåser på. Peppar, peppar har vi aldrig haft några problem, men det är alltid lite meckigt att slänga och ta upp två ankare och det skulle kännas bättre att ha ett större ankare, gärna lite överdimensionerat. Vi har kollat på en del tester och Bruce-ankaret får ganska dåligt betyg. Dessutom sitter det inte så bra i ankarfästet framme i fören så vi funderar på om Mathilda kanske ska få ett nytt ankare i 1-års present (om några dagar är det 1 år sedan vi köpte henne). Vi funderar då på att köpa ett 20kg Rocna-ankare. Det har fått väldigt bra betyg i flera tester och modellen skulle passa bättre i fästet på båten. Nog om ankare…

Vi hyrde bil i förrgår och åkte runt lite på Guadelope. Dels var vi på Carrefour och storhandlade, men vi var även vid två olika vattenfall och badade.

Imorgon ska vi åka vidare mot Monserrat som ligger nordväst om Guadeloupe.

1 Comment

  1. Hanna
    februari 24, 2019

    Tänk att varje ny ö kan bjuda på så mkt nya äventyr. Kul att ni fortsätter med yogan! Filmerna funkar mkt bättre nu, så kul att se! Kram

    Svara

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *