Framme i Horta, Azorerna

Efter 19 dagar och 2335 sjömil är vi äntligen framme i Horta på Azorerna. De var så fantastiskt att se Faia och Pico (ön där Horta ligger och grannön) resa sig ur vattnet imorse när solen gick upp. Vi kom fram i marinan här i Horta vid 10 på morgonen lokal tid. Resan har gått bättre än vad vi trodde att den skulle göra, dvs, vi har inte stött på några stormar eller gått för motor i flera dagar i sträck. Mycket är tack vare pappa Janne som varje dag har skickat fantastiska väderprognoser och ruttrekommendationer till vår satellittelefon. Utan dessa finns det stor risk att vi fortfarande skulle ha varit ute på havet.

Vi har haft väldigt omväxlande väder och vindar, det har spöregnat och blåste kuling (15 m/s), men även varit nästintill vindstilla och strålande sol. När vi korsade Atlanten förra gången (när vi seglade från Kap Verde till Barbados) satte vi genuan och sedan hade vi den uppe hela vägen, den här gången har vi bytt segel, revat och hissat flera gånger per dag. Så många gånger har vi önskat att vi hade haft två förstag med en fock på ena och en genua på den andra, då hade vi bara kunnat rulla in det ena förseglet och sedan ut det andra. Nu har vi varit tvungna att rulla ut seglet som sitter på rullen, tagit ner det, vikt det och sedan hissat det andra. Det kanske inte låter så jobbigt, men med lite vind och vågor blir det lätt körigt.

En annan stor skillnad från sist har varit värmen, när vi åkte från Kap Verde blev det varmare i vattnet och luften för varje dag, nu har det varit tvärtom! När vi startade från Antigua var det 27,5 grader i vattnet och här på Azorerna är det 20 grader. Detta har framförallt påverkat temperaturen på nätterna, vi har tagit fram duntäcket, mössor och seglarställen. Dessutom blir det väldigt fuktigt på nätterna, så allt; golv, kläder och soffor, är fuktigt på morgonen.

Vi har haft mycket halvvind och bidevind, dvs, att vinden kommer snett framifrån eller från sidan. Det har visat sig att detta är Mathildas favoritsätt att ta sig fram. Vi har i 7 m/s vind snittat 7 knop i fart och hon har känts väldigt kursstabil. Hon är även duktig att ta vågor från sidan när det blåser. Hon surfar liksom över det som bryter och det känns aldrig läskigt eller som att hon ska kantra. Trots detta blir det aldrig lika bekvämt att vara på båten när man får vågorna från sidan som när de kommer bakifrån. Vissa nätter har det känts som att sova i en bergochdalbanevagn och att laga mat har dessa dagar varit en utmaning. De dagar då vi haft vinden akterifrån har det varit väldigt lätta vindar och det har knappt gått att segla. Det är första gången sedan vi lämnade Sverige som vi har ifrågasatt varför vi lämnade vår spinnaker i förrådet hemma…

Så vad har vi gjort mer än att fixa med segel? Vi har lyssnat mycket på ljudbok, spelat olika spel (inte ett enda parti schack dock…), badat, fiskat, tränat, spanat efter val (inte sett någon tyvärr), sett de mest spektakulära stjärnhimlar och kollat film. Vi har bland annat kollat på Blue Planet 2, en serie på 7 avsnitt om världens hav och de djur som lever i dem. Det är en fantastisk serie som vi varmt rekommenderar till alla!

Fisket har tyvärr inte nått upp till Davids förväntningar. Vi har fått en Mahi-mahi, två Amber Jacks, en liten tonfisk, en Atlantic cutlass som vi valde att släppa eftersom det var precis efter vi fått Mahi-mahin, och en Sail fish som tyvärr hoppade av linan innan vi fick in den. En stor anledning till att vi fått så lite fisk är att det har varit mycket tång i vattnet hela tiden. Det gör att tången fastnar i kroken istället för fisken. Vi har sett en rolig manet under den senare delen av resan. Den heter Man of War och för att ta sig framåt blåser den upp som ett segel. Den har även långa trådar som dödar fisk, men tydligen även människor om man har otur.

Inget kritiskt har gått sönder under överresan och de få saker som gått sönder har vi kunnat fixa på vägen. Det värsta är att vi har upptäckt att det är fler luckor och fönster som läcker in vatten (suck!). Det är som att när det regnar och båten lutar hittar sig vattnet in på något sätt, för vi har inte haft några problem när det regnat i Karibien och båten legat still.


Här i Horta är vi inte ensamma, det är fullt med båtar som är på väg från Karibien och USA till Europa. Det ligger båtar i bredd, som mest fyra stycken utanpå varandra och det är relativt fullt på ankringsplatsen. När vi åkt runt en stund i marinan såg vi den svenska katamaranen s/y Barit som vi träffade på Barbados. De såg oss och började vinka, så vi åkte upp bredvid dem och la oss utanför dem. När vi hade checkat in sa de i hamnkontoret att vi kunde ligga kvar vilket känns skönt eftersom vi var rädda att vi skulle behöva ankra istället för att få ligga vid brygga.

I Azorerna ska vi bunkra upp med mat, diesel och lite dricksvatten (vi har bara gjort av med 260 liter så vi har över 300 liter kvar) och förhoppningsvis hinner vi med lite turistande också innan vi seglar vidare mot Europa. Vi har inte riktigt bestämt oss vilken väg vi ska ta hem, men vi får räkna med ca 10 dagar från Azorerna till Skottland, Irland eller Frankrike. Vi har pratat om att segla direkt till Oban i Skottland, ta Caledonia Canal över till Inverness på östkusten och sedan segla över till Danmark. Den här rutten skulle vara kul för att vi får se Skottlands inland, men den innebär mest off-shore segling, vilket vi inte är så sugna på efter tre veckor till havs. Ett annat alternativ är att segla till Cookshaven i södra Irland eller Brest i nordvästra Frankrike och sedan segla Engelska kanalen och gå genom Kielkanalen tillbaka till Sverige. Den totala sträckan är kortare om vi tar detta alternativ och vi kan sova i hamn varje natt om vi vill, dock är det ju samma väg som vi tog ned (vi kan så klart välja att ligga i andra hamnar för att få en annan upplevelse). Till detta hör att vi vill vara framme på Gotland i början av juli, så vi har lite tidspress. Om någon har ett förslag eller tips på vad vi inte får missa får ni gärna skriva det som kommentar.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *