Grenada till Martinique

De sista dagarna i Prickly bay fixade vi lite med båten. Grenada var verkligen fantastiskt på många sätt, människorna var trevliga och hjälpsamma och deras lokaltrafik var både extremt effektiv och underhållande. Det är privatpersoner som kör minibussar och har en inkastare i varje bil. De kör när de har lust men alltid en speciell rutt och det står på bilarna vart de kör. Sedan kan man hoppa på vart man vill utefter vägen. Inkastaren sköter betalningen och ser till att bussen är så full som möjligt. Eftersom det är en som kör och en som sköter resten blir bilen aldrig stillastående mer än någon minut, ibland fick man nästan hoppa av i farten. De har ofta feta högtalare och ju senare man åker desto högre musik spelar dem. Som reserverad svensk som gärna har två säten själv i tunnelbanan i Stockholm tyckte jag alltid att bussen var så full som den kunde bli, men då proppade de in 5 till…
En annan sak som var grymt med Grenada var båttillbehörsaffärerna, till och med jag blev alldeles exalterad när vi gick in i den första. Det var som att ha satt ihop Erlandssons Brygga och Seasea (två stora båttillbehörsaffärer i Sverige), minus alla kassa sommarjobbare. ALLT fanns verkligen; tätningslister i alla möjliga former, böcker, fiskeprylar, epoxy, slangar, ankare och jollar. Ni kanske har svårt att förstå min upphetsning, men när man bor på en båt där saker ständigt går sönder är det fantastiskt att vara nära ett ställe där man kan köpa saker för att fixa det och de senaste två månaderna har det knappt funnits några affärer för det alls. Mathilda är ju byggd i USA och vi har även haft lättare att hitta bra reservdelar här än vad vi gjorde hemma.

Efter att sagt hejdå till Johannes, Petrus och Gustav på båtarna Utopia och Ronja (två svenska båtar som vi träffade första gången på Barbados) lämnade vi Prickly Bay och seglade norrut mot Motiniere Point på Grenadas västkust. Det är där undervattensskulpturerna är och vi ville tillbaka dit och snorkla en sista gång. Vi stannade där en dag innan vi fortsatte mot Sandy Island på Carricau. Sandy Island är en liten sandö med palmer och mangroveträd och runt ön finns det fantastiska rev för snorkling. Snorklingen var som att gå ner i ett akvarium, vi såg massor med olika fiskar och korall i olika former. Vi stannade på Sandy Island en dag innan vi seglade vidare till Union Island och Chatman Bay. Chatman Bay ligger på västsidan av Union Island och består av en lång sandstrand som omges av höga berg. Det är en av våra favoritplatser hittills, det var ett speciellt lugn över viken och trots att det var andra båtar än vi där blev det ändå ganska privat. Vi snorklade och hikade upp för ett av bergen.

Efter två nätter fortsatte vi mot Bequia, den nordligaste ön i Grenadinerna. Första natten låg vi i Friendship bay på södra sidan, det var bara vi och en katamaran i viken, dock visade det sig att våra grannar var nudister och de körde nakenyoga på morgonen… När vi hade sett tillräckligt med nakna medelålderskroppar åkte vi till en av de obebodda öarna precis utanför Friendship bay som heter Petit Nevis. David har velat få tag i en kokosnöt länge och vill gärna få ner den från en palm själv. Efter några misslyckande försök hittade han en som låg på marken. Den såg lite torr ut men han försökte ändå få upp den. Han slängde en sten på konosnöten och efter flera försök gick det hål på den och ut sprutade det rutten kokosmjölk. Det luktade något fruktansvärt och det tog lång tid innan David fick bort det från hans kläder.
Dagen efter åkte vi vidare till Admiralty bay vid huvudstaden Port Elizabeth. På väg mot Admiralty bay passerade vi Moonhole som är hus byggda i grottorna som skapas av vattnet. Det finns inga räta vinklar i husen och byggnationen försvårades ytterligare av avsaknaden av ordentliga vägar dit och att det är svårt att lägga till med båt. Det börjar att se ganska nedgånget ut, men ändå väldigt häftigt att se.
Admiralty bay är en stor bukt med många båtar, men väldigt trevligt. Port Elizabeth var en jättemysig stad, med en vacker strandpromenad kantad av trevliga restauranger och caféer. På morgonen åkte det runt en båt och sålde bröd och vi lämnade in vår tvätt till en tvättbåt. Vi åt doubles (liknar plättar men serveras med kikärtsröra, potatis, kyckling och pumpa) och kände oss som riktiga locals. Vi försökte förgäves hitta en hårfrisör till David och hikade upp till Mount Peggy. Efter några härliga dagar fortsatte vi uppåt mot St Lucia och Les Pitons. Det är ca 10 timmars segling från Bequia till St Lucia så vi kastade loss redan vid 5:30 för att hinna fram innan det blev mörkt. Vi fick motorsegla förbi St Vincent men när vi passerat norra udden blåste det på bra med vindar på över 10 m/s och östlig vind och vi gick med mesan och delvis revad genua hela vägen fram. Les Pitons är två höga berg som ligger precis vid vattnet och vi låg förtöjda vid dalen emellan dem. Det är extremt vackert och David blev så klart sugen på att börja klättra. Eftermiddagen ägnades istället åt snorkling, metning och att beskåda omgivningarna från båten. På lördagen gick vi upp lika tidigt som morgonen innan för att hinna fram till Martinique innan Hanna landade. Det var helt vindstilla när vi kastade loss så vi gick för motor längs St Lucias kust, men vi kunde sätta segel när vi kommit norr om ön. Det var en av de mest behagliga seglingar vi haft på länge med halvvind och runt 8 m/s. Vi körde med mesan och genua igen, och hade egentligen kunnat sätta fullt ställ (storseger, mesan och genua), men vi snittade redan över 6 knop och tyckte inte att det behövdes. Vi kom fram till Fort de France vid 15 och hann precis städa båten och slänga soppor innan Hanna kom.

Både David och jag har varit supertaggade på att shoppa i Martinique. De har riktiga mataffärer, stora som typ ICA Maxi hemma i Sverige. Till Hannas stora förtjusning blev hon alltså meddragen till SuperU (den största affären vi kunde hitta) för storhandling med efterföljande lunch på McDonalds.


Efter Fort de France åkte vi lite söderut på Martinique och sedan tillbaka till St Lucia för att se mer av det. Vi har fått chansen att visa Hanna lite mer av det traditionella Karibien de senaste dagarna och imorgon bär det av till Dominica.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *