Sal – Santa Luzia – Mindelo

Vi stannade i Palmiera i två dagar, sedan seglade vi söderut till Sals sydspets Santa Maria. Vi hade en väldigt lugn och härlig kvällssegling ned och kom fram precis efter solnedgången. Santa Maria är en lång sandstrand och Kap Verdes största turistort. Vi låg för ankare i några dagar och tog det väldigt lugnt, vi snorklade, badade, simmade, solade och gick runt i byn. Vi tog Jördis (vår jolle) in mot stranden, ankrade henne några meter från strandkanten och simmade in de sista metrarna. Vi har inget bra ankare till Jördis, så vi har använt Mathildas extraankare. Det är lite tungt att få i, men det känns skönt att veta att hon ligger tryckt på sin plats eftersom ankaret är dimensionerad för en 12 tons båt och inte en 25 kilos jolle.

Förra fredagen seglade vi vidare till Santa Luzia, som är en obebodd ö längre västerut. Vi hade en fin, men ganska stökig nattsegling med byiga vindar som pendlade mellan 5 och 14 m/s. Vi kom fram på lördagsmorgonen och ankrade upp utanför stranden bredvid 5 andra båtar. Santa Luzia består i princip bara av några bergstoppar och en jättesandstrand. En efter en försvann de andra båtarna och de sista dagarna var vi helt ensamma. En dag hade vi bestämt oss för att hika uppför en av bergstopparna så vi packade matsäck, vatten, telefoner och skor i en ryggsäck och rodde Jördis in till stranden. Eftersom vi hade träningskläder på oss ville vi inte bli blöta så vi hade som plan att ro hela vägen in och dra upp henne på stranden. Precis när vi var nära och skulle hoppa ur kom det en brytande våg och kapsejsade Jördis. Vi och alla våra grejer hamnade i vattnet. Planen att hålla oss torra gick alltså åt skogen. Som tur var hade vi packat i en vattentät ryggsäck så telefoner, matsäck och skor klarade sig! I övrigt spenderade vi dagarna på liknande sätt som i Santa Maria, vi har badat, snorklat, läst och gjort småsaker med båten. David har även fiskat genom att meta från båten med pasta som bete. Vi fick tre fiskar, den ena provåt David till lunch för att kolla att den inte var giftig och eftersom han överlevde åt vi resten till middag.

Vi har tyvärr lyckats tappa massa saker överbord den senaste veckan. Det började med att jag hade satt tre fendrar mellan Mathilda och Jördis (varför man ska fendra av mot en gummijolle som är som en enda stor fender kan diskuteras…) och på morgonen när vi vaknade var alla tre fendrar borta. Jag har förmodligen misslyckats med knoparna och när Jördis bumpade in i Mathilda måste knoparna ha lossnat. Jag har även tappat min snorkel, David har tappat en simfena och Jördis har tappat en åra. Vi försöker nu att plocka upp allt skräp vi ser i vattnet för att kompensera för all plast vi av misstag slängt i sjön.

Sedan i tisdags ligger vi för ankare utanför Mindelo som är den största hamnen i Kap Verde och där de flesta seglare stannar till och tankar och handlar det sista innan de seglar över Atlanten. Seglingen hit från St Luzia tog knappa fyra timmar. Det blåste mellan 10 och 14 m/s och i början hade vi vinden snett framifrån och höga Atlantvågor rakt framifrån. Vi hade revad genua och revad mesan uppe, och snittade trots allt 7 knop i fart. Det blir ganska obekväm segling när vågorna kommer rakt framifrån, men Mathilda klarade av det bättre än vad jag förväntat mig. Som tur var behövde vi bara segla så i ca två timmar innan vi kunde falla av och få vinden och vågorna snett bakifrån istället.

Vi hade trott att det skulle finnas ordentliga mataffärerna här i Mindelo, men tyvärr är de största i paritet med ICA Nära hemma i Sverige. Att bunkra mat för tre veckor och fyra personer kommer därför att bli en utmaning, eller vi måste i alla fall vara mycket mer kreativa än vad vi först tänk, för färdigrätter på konservburk verkar inte existera här.

Vi håller på att fixa med det sista på båten nu. Vi ska b.la. installera en sjövattenkran i köket, skapa mer förvaring på däck, men även optimera förvaringen i båten för att få plats med all mat, plus Linus och Rogge med packning som kommer på söndag. Planen är att vi börjar överfarten över Atlanten i slutet av nästa vecka.

5 Comments

  1. Roger Johansson
    december 1, 2018

    Häftigt! Tur att du har med dig en provätare på resan🤪
    Ha det bra

    Roger

    Svara
    1. Nina Holtz
      december 2, 2018

      Haha visst är det! 😁

      Svara
    2. David
      december 2, 2018

      Har ni efterhand lärt mig att fisken vi åt heter White seabream, fullt ätlig 🙂

      Svara
  2. Hanna
    december 2, 2018

    ser helt underbart ut!

    Svara
  3. Carl Eriksson
    december 10, 2018

    Avis! Ser så jävla kul ut!

    Svara

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *