The islands that brush the clouds – Montserrat, St Kitts & Nevis, Saba

Sedan förra inlägget har Nina och jag varit själva på båten och vi har seglat runt bland öarna som kallas Islands that brush the clouds, anledningen är att de alla är unga vulkanöar med relativt höga toppar som ofta är täckta av moln. Fantastiskt fint när man kommer från havet och ser ön dyka upp i fjärran med en spets som går upp i ett moln.

Från Guadeloupe seglade vi till Montserrat, en väldigt behaglig segling med bra vindar och solsken. Strax innan vi kom fram till Montserrat nappade det dessutom och vi drog upp vår första Barracuda vilket räckte till middag två dagar.

Montserrat är en ö som inte har så mycket skyddade vikar och bra ankringsplatser, detta gör att väldigt få segelbåtar bemödar sig att komma hit. Det finns egentligen bara en enda vik där det går att ligga. Under de tre dagar vi var där så var det i snitt fem andra segelbåtar där.

När vi seglade längs med Monserrats västkust upp till ankringsplatsen såg vi hur det rök ur den aktiva vulkanen och på slätten nedanför låg övergivna Plymouth. Man kände hur det luktade rök från vulkanen. Det första utbrottet hade vulkanen 1995 och sedan dess har den haft flera utbrott med det senaste 2010. Huvudstaden Plymouth ligger precis nedanför vulkanen och evakuerades 1995 och har sedan dess sakta men säkert begravts av aska, sten och lera som kommit från vulkanen.

Vi gjorde en vulkan-tur med en guide en av dagarna och han körde runt oss och visade de byar som var tvungna att evakueras och vi fick även åka in i Plymouth, vilken är avstängd vanligtvis. Vår guide Joe hade med sig bilder på hur det såg ut innan vulkanen hade sitt utbrott och han berättade även hur det var att bo på ön under tiden. Han bodde i en av de byarna som evakuerades och när de skedde sa myndigheterna att de endast skulle vara tvungna att evakuera över helgen. Det slutade med att Joe och hans familj bodde 2 år i en skola tillsammans med massa andra familjer. Men än idag är huvudstaden Plymouth evakuerad och står öde i askan, ingen ny huvudstad har blivit utlyst. Före utbrotten bodde det 11000 på ön men under utbrotten flydde många och idag är det fortfarande bara 5000 kvar.

Efter tre dagar på Monserrat seglade vi vidare mot Nevis som tillhör landet St Kitts & Nevis. Fiskelyckan fortsatte och halvvägs hit nappade en tonfisk. Det var längesedan vi fick just tonfisk så vi blev mycket glada. Tonfisk är helt klart den godaste av alla fiskar vi fått hitintills. Så det blev tonfisk till lunch och middag i några dagar. Två kvällar åt vi sashimi, supergott och lyxigt! Här låg vi på ett mycket lugnare ställe precis utanför en lång sandstrand. Vi utforskade inte så mycket av ön Nevis utan hängde på stranden och gick runt i Charlestown som var huvudstaden.

Vi fortsatte efter två dagar vidare till St Kitts och låg nästan helt själva i en vik som heter Major’s Bay. Viken omgavs av berg och på morgonen beslutade vi oss för att försöka bestiga ett av dem. Det såg inte ut att vara någon riktigt stig, men inte så mycket vegetation heller, så det borde gå att bara gå rakt upp. Det som inte syntes var att det fanns tusentals taggbuskar. Efter mycket svärande från Ninas sida lyckades vi i alla fall ta oss upp och hade fantastisk utsikt över södra St Kitts och Nevis. Vi seglade sedan vidare bara runt hörnet på St Kitts och la oss i en vik som heter Shitten Bay. Trots namnet, var det en fin vik med fin snorkling. Även här var vi i princip själva hela tiden.

Vi fortsatte norrut till ön Saba. Saba är nästan helt rund och saknar helt skyddade vikar. Här går det att ligga på västra sidan men man ligger konstant i vågor och vind så man får inte vara kräsen med komforten. Står man dock ut med gungningarna så belönas man med en ö nästan helt utan turister. Eftersom det var så mycket vind och vågor så vågade vi inte ta jollen in till land och dra upp på strandkanten. Vi vågade heller inte ta jollen till öns enda hamn på södra sidan eftersom det skulle innebära två sjömil i stora vågor och starka vindar vilket inte kändes så kul med vår lilla jolle med liten motor. Lösningen var att vi simmade iland precis där vi hade båten vilket inte var mer än 100 meter och sen fick vi promenera på den brantaste bilväg vi sett i några kilometer för att nå Bottom, sabas huvudstad, en by på 280 meters höjd. Alla byar ligger uppe på höjden eftersom ön i princip saknar strand, det är nästan bara branta klippar runt hela ön. Saba har en topp på 870 meters höjd som vi gick upp på ena dagen. Utsikten där uppe var lite av en besvikelse eftersom man kom upp mitt i ett moln och såg inte mer än 20 meter framför sig. Dock var utsikten fantastisk på promenaden upp innan man nådde toppen.

Här är en liten film som Nina filmade precis när vi kommit fram till vår ankringsplats på Saba

Vi stannade på Saba i tre dagar och seglade sedan mot St Martin där vi befinner oss nu. Vi ligger just nu i Marigot Bay, en vik med runt 100 andra segelbåtar, sån otrolig skillnad mot Saba där vi i snitt var tre segelbåtar på hela ön.

I morgon kommer Ninas föräldrar som kommer att segla med oss i en vecka.

Vi har fått några frågor om vad vi gör med allt det praktiska till vardags, så jag tänkte beskriva lite allt möjligt som kan vara intressant.

Vi ligger nästa bara för ankar. Vi har faktiskt bara haft en enda natt i marina sedan vi kom till Karibien. Att ankra är oftast gratis men ibland får man betala om man ligger i en marinpark (naturskyddsområde), det brukar i så fall vara motsvarande 100 kr per natt.

Vi har 630 liter färskvatten ombord som vi fyller fullt och detta räcker i ca 1,5 månad. Vi använder bara färskvattnet till att dricka och laga mat. Vi har sjövatten indraget till köket så där kan man diska i havsvatten, tvätta händer etc. Att diska i saltvatten funkar jättebra, saltet funkar nästan som diskmedel så allt löser sig mycket enklare än i färskvatten.

Personlig hygientvätt är helt enkelt så att man badar oftast 2-3 ggr per dag och då kan man passa på att vaska av sig lite så håller man sig fräsh även utan deo och annat lull-lull. Tvätta håret med shampoo gör vi kanske var 3e dag för att lyxa till det lite, dock fortfarande i havsvattnet.

Även den mesta av klädtvätt sker i havsvattnet. Vi sköljer i lite färskvatten för att få bort det mesta av saltet bara. Sen blir det tvättställning av hela båten när vi spänner upp lite linor att hänga tvätten på. Men ibland lyxar vi till det och lämnar in tvätt på tvätteri för att det ska bli extra rent.

När Hanna var här tog hon med shampoo för saltvatten vilket underlättar och är bättre för miljön än vanligt shampoo. Vi har även disk- och tvättmedel för saltvatten som är mer skonsamt mot miljön och som löser sig bättre än vanligt diskmedel.

Handla mat gör vi kanske en gång i veckan och vi äter mest vegetariskt eftersom det är enklast. Mycket bönor och linser blir det. Sånt kan man köpa mycket av och det blir inte gammalt. Vi har ju ingen frys och begränsad storlek på kylen.
Vi fiskar så mycket vi orkar, även när vi ligger för ankare. Man sätter på lite matrester på en krok och kastar i bredvid båten ungefär när solen går ner, då nappar det bäst. Detta gör att vi nog ändå äter fisk i snitt en gång varannan dag.

Nästan all el vi gör av med kommer från solcellerna, men ibland måste vi köra motorn en stund för att ladda batterierna, speciellt om det varit molnigt en hel dag. Vi har fortfarande inte gjort något åt vår ena trasiga solcell, men vi har två stycken på 80w vardera och det räcker ganska långt.

Att ligga med båten i näringsrikt varmt vatten gör att det växer ordentligt med sjögräs och annat under båten. Detta gör att vi ca en gång per månad måste lägga några timmar på att skrubba av Mathilda undertill. Det gör man helt enkelt med en borste och snorkel på. Vi skrubbar av det som växer för att hon inte ska tappa för mycket fart när vi seglar, samt att det ser lite trevligare ut.

Vi tycker det är kul när folk intresserar sig och undrar hur vi gör med ditt och datt. Skriv gärna en kommentar om det är något ni undrar eller om ni bara vill säga hej, det uppskattas alltid 🙂

5 Comments

  1. Roger Johansson
    mars 5, 2019

    Tack för en mycket intressant redogörelse, ser redan fram emot nästa avsnitt👌
    Jag som trodde att det alltid var soligt i Karibien men Nina fick ju regn på sig.

    Hälsningar från Roger och Mona

    Svara
    1. David Johansson
      mars 6, 2019

      Nä det regnar en liten skur nästan varje dag faktiskt. Men om det inte regnar så skiner solen för det mesta 🙂

      Svara
  2. Sara Johansson
    mars 12, 2019

    Kul att se bilder, speciellt från ödehusen. Älskar allt sånt.
    Hur gör ni sen när ni ska åka över Atlanten igen, kommer ni vara fler på båten då?
    Ta hand om er<3
    //Syss

    Svara
    1. David Johansson
      mars 15, 2019

      Tja syss
      Håller med, ödestaden var ball!
      Det ser ut som att det bara blir Nina och jag på vägen tillbaka. Inga andra som visat intresse. Du ska inte med? 🙂

      Svara
  3. Hanna
    mars 15, 2019

    Wow, tänk att varje ö och del av Karibien är så unik. Älskar alla filmer och bra att schampot kommer till användning! Älskar att följa era inlägg så man får drömma sig bort, vill åka tillbaka var och varannan dag:)

    Svara

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *